Merville
Anfallet mot Merville blev det kanske hårdaste uppdraget för de brittiska fallskärmsjägarna under natten till d-dagen. På floden Ornes östra strand vid byn Merville låg fyra tyska artilleribunkrar. Deras placering var ett allvarligt hot mot Sword beach på andra sidan floden. Den 9:e fallskärmsjägarbataljon under befäl av överstelöjtnant Terence Otway fick uppdraget att slå ut batteriet. I det dåliga vädret spreds trupperna över landskapet. När Otway gav sig iväg mot målet anslöt sig små grupper av soldater, men de tunga vapen de behövde för att lyckas hade förlorats.Ett dÖdligt mÅl
Mervillebatteriet skyddades av stora försvarsanläggningar. Fyra kanoner i betongvärn omgivna av minfält, taggtråds-hinder, skyttegravar och kulsprutenästen. För att slå ut detta hade man övat i månader och planen var minutiöst utarbetad. Befäsningen skulle bombas av flyg, pionjärer skulle röja minor och spränga taggtrådshindren, sedan skulle granatkastar- och ksp-grupper ge understöd åt huvudanfallet. Med huvudanfallet skulle tre glidflygplan med fallskärmssoldater landa ovanpå betongbunkrarna.Utanför batteriet väntade Otway och hans trupper. De insåg att planen hade spruckit. Flyganfallet hade misslyckats och viktig utrustning saknades. Av bataljonens 700 man hade 150 återsamlats för att delta i anfallet. Trots detta hade de krupit fram mot anläggningen, klippt hål i taggtrådshindren och röjt väg genom minfältet.
Soldaterna som skulle delta i huvudanfallet låg nedkrupna i diken och bombkratrar väntande på anfallsordern. Två av de tre glidplanen som skulle landa kom in över området på avtalad tid. Cirklande ovanför väntade de på Otways order att landa. Men med både lysgranaten och granat-
kastaren borta hade han ingen möjlighet att signalera. Under tiden upptäcktes de av tyskarna som började beskjuta dem och de tvingades bort. Nu gav Otway anfalls ordern. Med ett dån sprängdes de sista taggtrådshindren och genom röken stormade fallskärmsjägarna
mot anläggningen. De möttes av ett en storm av spärreld från kulsprutor. De kastade sig ned i granatgroparnas skydd för att i nästa stund slänga sig upp och springa mot målet. Efter att ha slagit sig igenom det yttre försvaret riktade de in sig på batteriet. Bland röken och dånet utanför betongvärnen kastade de in handgranater genom gluggarna. Överallt i batteriet började de tyska soldaterna att kapitulera. Britterna sprängde två av kanonerna, de andra två försattes ur tillfälligt bruk. Striden var slut. Den hade pågått i knappt en kvart. Kort därefter gav sig bataljonen av från batteriet vid Merville.